I dessa buskar samlas 100000-tals fåglar, (mest Kajor tror jag), vid varje skymning.

Helt otroligt många. för buskarna är helt svarta och de för ett himla liv så jag avundas inte dem som bor i husen däromkring.

Förra vintern fanns de också där men inte i lika stort antal och då retades jag med dem ett par gånger (mest av nyfikenhet) genom att lysa på dem med ficklampan, men det blev ett himla liv så jag slutade med det.

När vi nästan var hemma efter kvällspromenaden träffade vi Diesel.

Han och Ozzy busade i nästan 15 minuter medan Madonna stod och iakttog dem  med hängande svans. I natt lär dom sova djupt och kanske jag med, eftersom jag tror att dom däruppe kanske har flyttat klart.

Här ska vi hälsa på Åke. Eftersom Ozzy blir svartsjuk när hundpojkar hälsar på hos oss, går vi till dom istället.

Han mopsar upp sig både mot Åke och Ludde så jag sätter Madonna bakom galler och då leker killarna ostört med varandra.

Jocke är så smart att han hoppar upp till mig och då får han vara ifred. Tjejen Nike accepteras helt och hållet.

Det blir ett glädjefyllt möte vid Altandörren och sedan får hundarna kissa på snön så Åke får lite jobb med att kissa över då vi gått.

I dag snöar det i hela landet utom på östra Gotland.

Somliga har egna regler. Inte har dom flyttat färdigt fast de skulle vara ute i går.

Jag ser så fram emot att kunna slappna av och inte behöva vakta hundarna varje gång som jag släpper ut dom.

Hela mitt hem är nu kaosartat då ventilationen skulla åtgärdas utan att jag fått någon förvarning.

Allt på altanen som jag klämt ihop under balkongtaket, fick jag lov att flytta på och eftersom jag bor väldigt kompakt så fick jag lov att flytta undan en massa saker även inne i rummet så nu ligger allt huller om buller, tills jag har dammsugat bakom möblerna som jag dragit fram.

Ozzy smiter så fort en dörr öppnas så jag satte ut hundarna på altanen medan gubbarna monterade. Döm om min förvåning när jag hörde Madonna mumla att någonting hänt.

Ozzy hade smitit in och stod på köksbordet, den lille glädjespridaren. Han är en riktig utbrytarkung vilket ger mig många skratt om dagarna.

Medan han äter sätter jag för kompostgaller så inte Madonna tar hans mat.

Rätt som det är sitter han ändå framför mig och tittar mig i ögonen och verkar undra "här är jag, vad gör vi nu". Han är som en mus som tar sig igenom ett par centimeters springa.

Det händer en massa positiva saker i dag.

A) Nike och Jocke var här en stund medan Matte och Husse handlade och på bilden pussas Ozzy och Nike. (såå gulligt)

B) De däruppe flyttar men har ändå ork  att in i det sista provocera mig till vansinne genom att kasta ner ägg på min uteplats, men de kommer inte att lyckas.

(I nästa sekund tänker jag att bröd, ägg mm. som jag har samlat ihop på min gård ska jag kasta in i deras flyttbil eller lägga ner i någon av deras kartonger som står i trapphuset, men då sjunker jag ju ner till deras nivå, och det är ju så som  krig startas)

Posten kom med en massa roligheter.

C) Jag fick 2 CD-skivor av en Umeåvän och dom lyssnar jag på nu. bl.a samlingsskivan "Så mycket bättre".

D) Dessutom kom boken av Lisbeth Pipping "Jag mobbar inte" som jag hoppas ska lära mig mer om detta elände, eftersom jag försöker stödja en liten granntjej som upplever mobbing i skolan.

och

E) Impectas frökatalog.

Nu vet Ozzy vilka matregler som gäller här.

Det är verkligen inte lätt att motstå dessa vackra, tiggande ögon men jag vet att det brukar ta max 3 dagar om man inte faller till föga och Hurra i dag åt han 1,5 dl mat, utom 3 bitar.

Hemma har han tydligen varit van att alltid ha tillgång till mat men det går ju inte här för då sätter Madonna i sig allt.

Här ställs matskålen ner efter morgonpromenaden kl. 10.00, och det som inte ätits upp inom 20 minuter tas bort och sedan serveras nästa måltid efter 16.00

Ozzy har tittat på mig som om han tycker att jag är snål, men nu är vi alla nöjda och anpassade och han är så go.

Nu känner han nog att han tillhör vår flock, för när Åke hälsade på i dag visade Ozzy revirtänkande genom att morra åt honom vid dörren.

Även Madonna har fått anpassa sig. Hon får numera mat efter promenaderna istället för innan eftersom Ozzy äter bäst efter att ha varit ute.

Mer Ozzy på youtube.

http://www.youtube.com/watch?v=020kdEH5TrU

Ozzy på youtube

http://www.youtube.com/watch?v=N2js-gu6tsk&feature=mfu_in_order&list=UL

Jag väcktes kl. 01.00 av att Ozzy voffade vid dörren. Jag hittade honom skakande i panik. Trodde nästan att han var sjuk för inte kunde han väl sakna sin familj så. Förra gången sov han i ro med mig så jag undrade verkligen.

Efter en stund hörde jag hur det stormade utomhus och plasten runt altanen dundrade förfärligt. Då förstod jag att Ozzy trodde det var åska eller fyrverkeri och därför i panik. Jag klädde mig varmt och satte mig på altanen med öppen dörr och efter en stund kom Ozzy ut till mig. Han undersökte fundersamt plastvidundret med hängande svans.

Jag gick sedan in och lämnade dörren öppen och efter en stund hade Ozzy fattat så han kom in igen, mycket lugnare. Han låg länge på golvet men till sist kom han upp till sängen.

Efter 2 timmar var allt lugnt men så fort jag stängde dörren blev han rädd igen. Därför har vi sovit med öppen dörr och extrafiltar på oss. Huvudsaken att han kunde slappna av med oss till sist.

  Stackars Moa har halsfluss, så medan Susanne gick till apoteket och till ICA för att köpa isglass satt jag med Moa.

Jag sög på en vitlöksklyfta, medan jag satt där i hopp om att bakterierna eller virusen inte vill fastna hos mig. Barnsmitta är annars ganska svår att stå emot.

Hoppas hon blir frisk snart.

På eftermiddagen gick jag och hjälpte Cecilia med att sy altanskynken och då kom Ozzy hem helt nytrimmad.

Hur gullig som helst och jag tog med honom hem så vi får vänja oss mer med varandra.

Han verkar gilla rött för både hemma hos sig och hos mig la han sig på platser där han kommer bäst till sin rätt, dvs. på rött.

Egentligen hade jag lovat Niraya att hjälpa henne med persiennuppsättning i dag men hon hörde inte då jag knackade på hennes dörr, 2 gånger tom.

Men i morgon ska det bli av.

Yosan har fått en 6 månader honkatt som dom behövde en del råd för att sköta. Dom har ju ingen tidigare erfarenhet och katten verkade väldigt skygg, så jag bad dem låta henne bekanta sig med omgivningen helt själv, istället för att tvinga henne till kel.