Susanne, min goa granne står här vid det rikligt uppdukade snacks, exotiska frukt och dryckbordet. Hon var där i jobbet som Demensombud.

Själv har jag varit där vid Internationella Alzheimerdagen i Kommunhuset i Kungsängen som volontär. Min uppgift var att räkna deltagarna samt få lära mig mer om hur bemötandet och vården av dementa går till.

Efter många intressanta föreläsningar bl.a om första tecknen på demens kan man ju ana tecknen både hos sig själv och andra. Men kommer man på det själv så verkar det inte vara så farligt.

  Först vernissage och efter fikat blev det auktion på konstverken som de dementa målat och pengarna de fick in går till nya målargrejer.

Utgångspriset var 50:- på alla tavlorna och dessa tvillingtavlor inbringade 1050:-. De var mycket fina och jag misstänker att det var några anhöriga till konstnären som bjöd över varandra.

 Cellisten Michele Zinari bjöd på klassisk levande musik men det var inte många som verkade lyssna på honom. En mycket trevlig dag.

Rör inte min kompis var en antivåldskampanj som startades 1984 i Frankrike och spred sig efter några år även till Sverige.

Kampanjen syftade till att motverka rasism och främlingsfientlighet och nu tycker jag att det är hög tid att kampanja igen så jag har dammat av min gamla åsiktsknapp från 80-talet och placerat den på min jacka.

Nu börjar jag att städa undan en del inför vintern.

Men ännu kan jag njuta av de högresta Perennerna och Fresiarosen fortsätter blomma tills det blir minusgrader.

Denna Solros har börjat kröka rygg, har en väldigt rufsig blomma och otroligt mycket bladmassa(som jag delvis tagit bort), men den är ju nära på 3 meter lång och har inte särskilt stor växtplats så den är ju en överlevare av stora mått.

Jag får döpa den till Fredrik eftersom jag kan bestämma när jag vill bli av med den:)

Synd att jag inte vill sprida honom så jag hoppas att fåglarna äter upp alla frön från den.

  Nu har jag bytt ut vovvarna mot lite goda drycker. Nike och Jocke blev så glada över att se Matte och Husse igen. I morse gick vi förbi deras garage och då verkade dom fundersamma över att ingen var där. De följde då motvilligt med mig, men bara en kort stund. Snart var de lika glada som vanligt.

Varit volontär vid ett dementboende i kväll där de provar en ny verksamhet med fikakväll en gång i månaden och det var riktigt kul.

Alla var så gulliga och några var riktigt underhållande.

Jag hade bakat 2 chokladkakor som åts med god aptit.

  Såg mycket svamp under morgonens skogspromenad med Gunnie, Åke och Madonna. Dessa var dock inte ätliga men vi såg massor av Mandelkremlor och smörsoppar men jag tyckte att det var för blött för att ta dem med sig hem.

Inne på Bro bibliotek var det ganska många röstare som fifflade bakom skärmarna. Eftersom jag inte varit hemlig på 24 år med vad jag röstar på, utan la bara ner mina lappar i kuverten, kom jag snabbt förbi kön.

Och så var det gjort. Nu är det bara att hålla tummarna, men vi lär väl få det vi förtjänar, eftersom vi lever i en tid av kortsiktighet.

Hoppas vi får rösta via nätet nästa gång.

Madonna har gjort nytt ultraljud på hjärtat och hennes hjärtfel har inte försämrats.

Det är så roligt att hon blivit sig själv igen. Glad, småbusig, kelig, massagetiggande och vaktig som förr.

Vi skulle uppvakta Isa på födelsedagen men hennes Matte och Husse blev tvungna åka bort så vi stannade aldrig i Kallhäll och träffade Susanna som vi hade tänkt.

I kväll kom istället 9-åringen med familj hit med mat och vin så firades hundkompisarna med äggtårta.

Efter maten åkte Husse hem så Marianne och jag fick umgås på tu man hand i några timmar, innan hennes man hämtade henne innan midnatt.

Det var nödvändigt och kul eftersom vi inte träffats sedan i våras.

I morse började jag förbereda för grindmonteringen som har varit en lång historia.

Hyresvärden kostar inte på reparationer av ruttnande staket osv. så i framtiden blir det nog mest Amerikansk Hagtorn runt gårdarna, eller några andra taggbuskar, för att slippa objudna gäster på tomterna.

Mina goda grannar Anki och Östen kom förbi och Östen sågade lättvindigt av de ruttnande grindstolparna. Om jag behandlar dem klarar de några år till.

Efter mycket tjat kom husvärden och inspekterade och godkände mitt grindbygge. Han berömde mig för jobbet, trots att han hade haft en massa tvivel innan han sett den, så nu är det bara monteringen kvar.

Om det här bostadsområdet kan jag snart skriva en bok, för här är verkligen inte händelselöst. Vid denna dörr har jag stått som nyckelvakt i två timmar.

Jag skulle lämna de avsågade stolparna till grovsoprummet men någon hade fifflat med låset så min nyckel fastnade och gick inte rubba.

Jag ringde den Akuta Fastighetsjouren efter att två män som passerade, misslyckats med att hjälpa mig.

Jouren hade så många akutare uppdrag så jag skulle få vänta några timmar.

När ingen kommit efter 100 minuter gick jag hem och hämtade mejslar och skruvade helt enkelt bort cylindern, men typiskt nog så kunde jag inte rubba den ena skruven för stjärnan i den var nästan rund.

Jag fick ännu en gång kalla på Östen som lyckades få loss eländet och simsalabim lossnade nyckeln. Tur att ingen ringde polisen.

Hö. bild: Medan jag stod och väntade så passade den där gubben på att pissa i gränden. Vad jag blir less på gubbarna som pissar där dom behagar fast dom har toalett inne. Revirmarkering som barnen och hundarna måste trampa i.

I morse blev Madonna glad över att träffa 2 raskompisar. De var från Finland och var 7 och 10 år gamla. De hette Ami och Somi (kanske Suomi). Åke blev nog också glad men Schnauzrar är alltid så speciella då de träffas.

Jag tror att de känner igen sin ras eller också inbillar jag mig det.