När vi var ute på eftermiddagspromenaden såg jag en man ligga en bit ifrån gångvägen.

Jag gick fram och frågade om han mådde bra. Först reagerade han inte så jag puttade på honom och frågade om han behövde hjälp eller om han låg och solade. Jag är "bara" full sa han.

Du kan få solsting om du ligger så här så försök att krypa in i skuggan sa jag men han orkade inte röra sig. Jag och madonna gick runt omkring centrum och rondellen och under de 10-15 minutrarna passerade hur mycket folk som helst. Bilar och folk som kom med bussen ifrån jobbet men ingen ägnade honom en blick. Till sist såg jag att han rullade över på sidan.

Jag blev så illa berörd av att ingen låtsades se honom, tror tom. att jag varit i chock för jag blev illamående, fick frossa och har kämpat med att inte behöva kräkas i 3 timmar.

Nu efter 2 timmars sömn börjar det kännas bättre.

Jag avskyr att behöva vara så känslig. Funderar på att börja i någon sorts terapi där jag får lära mig att stänga av känslor och lära mig bygga upp mitt EGO istället.

Skämt åsido är jag glad över att vara empatisk och engagerad, men sörjer att inte människor bryr sig om varandra. Han såg helt fräsch ut i klädsel.

Marianne fyller år i dag och i går var jag och våldgästade henne och Gunnar. Madonna hade så mycket skoj att nosa på i kallhäll och det tog oss minst en halvtimme att gå från tåget till Svetsarvägen eftersom vi mötte så många f.d grannar.

Vi var en sväng till Susanna också för Marianne ville se Saxon. Saxon med sina långa morrhår och ögonbryn visade upp en ny sida, Han fräste och morrade när han såg Madonna och såg riktigt grym ut.