Nu har jag tagit bort orsaken till Stockrosornas rostangrepp.

Malvorna är boven, så nu är de förpassade längst in i hörnet bakom komposten.  

Istället har jag grävt upp och samlat ihop vissa liljor som nu planterats här istället.

Här kan jag också ha full krigsspan till våren då Liljebaggarna anfaller, eftersom detta främst är vårsittplatsen när jag saknat sol så länge.

I flera dagar har jag letat namnet på en vit Perenn som jag flyttade förra året. Nu har jag äntligen hittat "Drakmynta."

Nedanstående är hämtat ur Vackrare Trädgård

(klicka för förstoring)

En av mina Temyntablommor har en rolig utväxt, som om den fått barn.

Det är roligt att vattna blommor som vet vad dom vill.

(klicka på varje bild så går det läsa vad som sägs)

Bild 1: Axveronika, Valeriana, Praktröllika, Lejonsvans, Temynta och Bondbönor.

Bild 2: Astillbe i 2 färger och Aklejor(mest överblommade).

Bild 3: Nattljus.

Eftersom jag har riklig tillgång på vatten här blir växterna dubbelt så höga som de blev i Låsbo.

Sylvia Svensson svarar:

Tyvärr så finns det inte några riktigt effektiva medel kvar i handeln för privatpersoner.

Det enda man kan göra är att odla motståndskraftiga sorter. Kolla noga att de nya plantorna är friska.

Man måste vara väldigt noga med höststädningen, då rostrost övervintrar i nedfallna blad och skott.

Ge inte för mycket kväve, den gynnar rosten, men se till att rosen får mycket kalium.

Samma sak gäller för stockrosor, det finns inga effektiga bekämpningsmedel för privatbruk. Det finns dock några nyare frösådda sorter som är mer motståndskraftiga. Den fleråriga Alcea ficifolia drabbas inte heller.

Man kan försöka klippa bort de första bladen på våren, för det är mest i dessa som rosten övervintrat. Man kan försöka spruta med åkerfräkenavkok under hela våren, men effekten är inte strålande, särskilt inte på redan drabbade plantor.

Mimmi, Ibbe och Yosan har varit mina hjälpredor en stund.

Yosan övervann sin rädsla för insekter så mycket att Ibbes tusenfoting fick krypa omkring på henne.

När jag frågade varför hon skrek när Ibbe visade den så visste hon inte.

När jag sa att Du kanske gör likadant som Din Mamma berättade hon att Mamma tom är rädd för nyckelpigor.

Då berättade jag att det bara är det man är okunnig om som gör oss rädda så det bästa är att lära sig allt man kan så övergår rädslan till nyfikenhet.

Så övervann hon 1000-fotingavskyn och hon verkade tycka att det var både roligt och spännande.

Med varsin sekatör tog de bort fula och gula blad medan jag satt och slappade med kameran i hand.

(Klicka på de små bilderna så blir de större.)

Karin kom och gav mig dessa fröer som hennes svärmor haft med sig från Ryssland. 

Påsen innehöll 6 fröer varav jag lagt i blöt 3 st i kväll.

Översatt beskrivning medföljde

Wikipedias beskrivning:

Röd maracuja (Passiflora miniata) är en art i passionsblomssläktet inom familjen passionsblommeväxter från Guyana och södra Venezuela till Amazonas i Peru, Bolivia och Brasilien och den räknas till supersektionen Coccineae. Arten har under lång tid förväxlats med P. coccinea och de flesta, eller alla plantor under det namnet i kultur är P. miniata.

Beskrivning 

Arten är en kraftigväxande lian.

Unga stammar är purpurfärgade, äldre stammar har tre djupa fåror.

Blad avlånga, hela, fint ludna, 6-14 cm långa, 3-7 cm breda. Blommorna är scharlakansröda.

Bikronan har tre kransar av filament, den yttersta djupt purpur, de övriga är ljust rosa eller vita.

Frukten är hängande, ätlig.

Arten liknar P. coccinea, men den har två kransar filament i bikronan, den yttersta är vit eller blekt rosa.

Frukterna är upprättstående.

På senare år har ytterligare ett antal mycket lika arter beskrivits, som P. arta, P. compar och P. curva men dessa förekommer troligen inte i odling.

Odling 

Lättodlad men mycket storväxt och passar kanske inte som klassisk krukväxt men blir mycket vacker i ett uterum. Kräver en solig placering och med bra ljus kan den blomma från april till sena hösten.

Föredrar en något sur jord som skall vara väldränerad. Övervintras vid ca 15°C, men klarar tillfälligt lägre.

Kräver god tillgång till näring och bör hållas jämnt fuktig året om.

Förra året när jag var till Lenas Bläckudden fick jag med mig en tuss av dessa små rosa varelser (som liknar Linnea), men då jag inte kunde komma på deras namn ringde jag nyss till Lena och fick svaret Murreva.

De får växa under det rödbladiga Silveraxet som marktäckare vilket jag tror blir ursnyggt med tiden.