http://www.luontoportti.com/suomi/sv/kukkakasvit/jungfrulin

Jungfrulin

Polygala vulgaris

• Familj: Jungfrulinsväxter – Polygalaceae
• Växtform: Flerårig ört. Jordstammen förgrenad.
• Höjd: 10–25 cm. Flera stjälkar. Stjälken uppåtstigande-nästan upprätt, i regel oförgrenad, något träaktig vid basen, hårig.
• Blomma: Zygomorf, 6-8 mm lång. Kronan i regel blå, sällan blåviolett, rosenröd eller vit, sambladig vid basen, rörlik, 3-flikig; de översta flikarna rundspetsade, den nedersta köllik, flerflikig i spetsen. 5 foderblad, de inre 2 stora, klart längre än kapseln, kronbladslika, nätnerviga, de yttre 3 blåskiftande-gröna, korta, smala. 8 ståndare i två grupper. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Blomställningen en rätt gles toppklase med 10-30 blommor, förblad faller av tidigt.
• Blad: Strödda. Bladskivan lansettlik-avlång, helbräddad, hårig. Under blomningen är stjälkens nedre del bladlös.
• Frukt: Hjärtformad, platt, 2-delad kapsel, hinnkantad på bredden.
• Växtplats: Åkrar, ängar, betesmark, vägrenar, steniga kullar.
• Blomning: Juni-juli.

Jungfrulin är hotad och fridlyst i hela landet förutom Åland.

Jungfrulin som växer på torra åkrar och ängar väcker uppseende med sina vackra blå blommor. Botanikern kan komma att tänka på ärtväxternas blommor, även om släktskap inte föreligger. De fungerar ändå på samma sätt – bara en stor och tung insekt – som en humla eller ett bi – kan böja ner den rännliknande spetsen hos det nedersta kronbladet så att rutten till nektarn öppnas. Samtidigt kommer den åt ståndarna och pistillerna, och pollinering kan ske. Jungfrulin har två andra helt små kronblad, och de stora kronbladsliknande sidoflikarna är i själva verket foderblad. I regel skyddar foderbladen knoppen och kronbladen lockar till sig pollinerare, men hos jungfrulin är arbetsfördelningen delvis en annan.

Hos oss växer jungfrulin på Åland. Den finns också i Åbo skärgård, men fastlandets förekomster torde redan ha försvunnit. Växten finns också i Sordavala bakom östgränsen, men åtminstone tillsvidare har den inte påträffats på ängar i östra Finland. På fastlandet finns ännu en del förekomster av den nära släktingen rosettjungfrulin (P. amarella), vars blommor är mindre och som har en tydlig bladrosett vid basen. På Åland kan jungfrulin också förväxlas med toppjungfrulin (P. comosa), vars blommors förblad sitter kvar länge, de kronbladslika foderbladen är i regel högst så långa som kapseln och oftast klart blåröda.

→ Utbredningskarta (Växtatlas 2008, Helsingfors Universitet)

Andra arter i samma genus

Rosettjungfrulin,

Andra arter i samma familj

Rosettjungfrulin

Sibirisk ärtbuske  Häckkaragan, Caragana arborescens

Jag gjorde visselpipor på ärtskidorna och båda två funkade. En med lågt och en med högt ljud.

När vi litet senare, gick förbi ett ungdomsgäng, kunde jag inte låta bli att "pipa".

Åh, vad var det cyklade ett par killar fram och frågade. Först tänkte jag inte berätta men då jag tänkte på hur mycket kul jag hade med sådana pipor när jag var barn, ville jag inte behålla hemligheten, utan visade dem.

Det lyckades med den första pipan för en tjej och då blev killarna lite sura, men hon var jättelycklig och killarna får nog träna litet mera, med tålamod.

Sedan drog jag mig till minnes att någon sagt att de är giftiga så jag sökte hos Giftinformationen och enligt dem är växten ofarlig och anses tom ätlig.

Det finns en viss möjlighet att fröna är lite olämpliga att äta råa i stora mängder. Bör alltså helst tillagas.

En bra site om ätbara växter är  www.pfaf.org  

De flesta ätbara växter finns med där.

Blodnäva, Berglök, Näva"Elke", Mossflox, Doftpion,

Rhod. Löjtnant, Mossflox, Rhod, Alunrot,

Akleja, Nätnäva, Bellis, Mossflox, Löjtnant,

Blågull, Akleja, Viol Murklocka, Aubretia,

Revsuga, Bergvallmo Maskrosfrö, Lejonsvans, Daggsalvia.

Här ligger dom och njuter av svalkan fast det är 31.7 grader ute på gården, ja även varmare än så i solen.  

Svalkan beror på kalluftsfläkten och den vanliga fläkten som rör om luften litet så mygg och flugor driver bort från oss.

Själv gungar jag i hammocken och har datorn, mobilen och kaffet i närheten.

Kan inte ha det bättre och jag har skördat första vitlöken i dag. God som 17 med smör på de läckra skivorna, men de ska få växa i 3 veckor till. mmmmmmmmmmm..........

I dag på Nationaldagen väntar jag fortfarande på att min Blå Bergvallmo ska börja att blomma, men den har inte kommit längre än så här.

20 juni 2010 blommade den

2009 var den tidig. Den hade fällt ut sina blå redan i maj månad.

Jag väntar tålmodigt på denna ljuvliga skönhet.

Brassica oleracea ssp. acephala v. gongylodes
Brassicaceae

Utseende och ursprung.
Kålrabbin odlas inte så mycket här i Sverige, men i Centraleuropa är det en allmän och uppskattad kålsort.

Kålrabbi är tvåårig och liknar mest en rova som växer ovan mark.

Det är den uppsvällda stammen som man använder.

Växtplats och jordmån.
Kålrabbi är inte så krävande men den måste växa jämnt och snabbt.

En lätt, mullrik och vattenhållande jord med ett relativt högt pH-värde ca 7,0.(kalka alltså)

Sådd och såtid.
Kålrabbin kan sås direkt på växtplatsen, men för en tidig skörd rekommenderas förkultivering.

För att utsträcka skördeperioden sår man i omgångar med början i maj. Sådjup 1 cm, 15-20 cm mellan plantorna och ett radavstånd på 30 cm.

Allmän skötsel.
Ogräsrensning, luckring och en jämn tillgång på vatten så att knölarna inte spricker.

Gödsling.
Kålrabbi har inte så stort näringsbehov.

Skadeinsekter och sjukdomar.
Kålrabbi angrips av samma skadedjur och sjukdomar som andra kålväxter, men eftersom den är snabbväxande är det i regel aldrig några större problem.

Skörd.
Kålrabbi skördas efter hand som knölarna når en storlek på 5-8 cm. Tidiga sorter redan efter 40-50 dagar.

Näringsinnehåll.
100 g kålrabbi innehåller 25,7 kcal, 61 mg C-vitamin och 0,6 mg järn.

Förvaring.
Används färsk, tidiga sorter kan förvällas och frysas in.

Användningssätt.
Kokt och serverad med smör, i soppor, grytor, stuvningar och gratänger.

Sortval.
Det finns en del olika sorter, vissa med blå eller blåröda knölar andra med ljusgröna knölar

På landet fick jag rikliga skördar och i år har jag satt 18 plantor i pallkragen vid tvättstugefönstret.

Jag föredrar att äta den färsk och en favorit är att bara ta en riktigt god olivolja, lite citron, lite salt, svartpeppar och chili, (gärna torkad), som jag blandar ihop och vänder ner tunna skivor av kålrabbi i. Smaskens till det mesta.

Från Wikipedia

Till höger bild av larven i en Paradisblomma.

Kålfjärilen (Pieris brassicae) är en art i insektsordningen fjärilar som hör till familjen vitfjärilar.

Framvingarna har svarta spetsar, bakvingarna har en svart fläck i framkanten.

Honan har dessutom på framvingarna två runda svarta fläckar och ett svart streck vid bakkanten.

Vingbredden är 55 till 65 millimeter.

Larven, kålmasken, är blåaktigt grön med en gulaktig linje längs ryggen och en ytterligare längs vardera sidan. Hela kroppen är täckt med glesa korta hår och tätt beströdd med större och mindre svarta prickar.

Den fullvuxna larvens längd uppgår till 35 millimeter.

Puppan är kantig och till färgen grönaktig med svarta prickar.

Kålfjärilspuppan påträffas ofta på staket, plank, husväggar och dylikt. Den sitter med huvudänden uppåt och fasthålles med en silkestråd kring mitten.

Kålfjärilen har 2 till 3 generationer per år.

Ur de övervintrade pupporna framkommer på våren, vanligen i maj månad, fjärilar, som lägger ägg på vilda korsblommiga växter (familjen Brassicaceae).

De efter omkring 14 dagar framkomna larverna blir i juli månad fjärilar.

Denna andra genetation lägger i sin tur ofta ägg på odlade korsblommiga växter, som kål, raps och rovor med flera.

Äggen påträffas på bladens undersida.

De utkläckta larverna åstadkommer ofta stor förödelse i trädgårdarna. Vanligen övervintrar denna generations puppor, men ibland uppträder fjärilar på eftersommaren och ger genom äggläggning upphov till en tredje generation.

Nu frågar jag mig om jag vågar ta bort täckelsen från mina Kålrabbiplantor, eftersom de börjar få trångt därinunder.

Får väl testa, och hoppas på att plantorna blivit så stora nu att de lättare motstår ett angrepp och de har ju undkommit fjärilsattackerna i maj.

                    Jag hade ju bestämt att inte bry mig om gräsmattan i år men då jag ser hur gräset blir glesare och glesare så passade jag på att så nu, då det ska småregna ända tom tisdag. 

Här sätter jag in en bild på uteplatsen vid köket.

Hundarna kommer ju ändå inte att vara på uteplatsen då det regnar så jag hoppas att fröna gror fort.

På onsdag kommer värmen tillbaka så det löser sig nog.

I dag annonserar dom ut en lägenhet i Berghem som är platsen som jag vill bo på någon gång i framtiden och förra gången det fanns en sådan ledig var min köplats 2.

Det skulle ju passa bra eftersom inflyttning inte är förrän 1 september men jag trivs ju så himla bra här nu då alla tråkiga grannar flyttat och så har vi ju kontakt med Moa och Diezel nu.

Dessutom tror jag inte att jag orkar med en flytt nu, utan jag väntar nog några år, tills allt blivit vildvuxet på uteplatsen och altanen börjat ruttna. Eller, eller, eller.

  Beslutsångest nu igen.  

Tror iaf att jag ska åka dit och titta.