I morse började det snöa igen. Blöt och tung snö. Dessutom blåste det så man ville helst bara promenera åt ett visst väderstreck.

Nu i kväll har mina labyrintgångar drevat igen och uppe vid taket hänger ett stort sjok snö som jag hoppas störtar utanför altantaket. Ringde mitt försäkringsbolag i dag och varken hemförsäkringen eller allriskförsäkringen gäller ifall min altan störtar samman. Därför har jag flyttat cykeln från den värst utsatta platsen av altanen.

Kom just på att cykelkärran står under bordet så nu går jag ut och flyttar på den också. Det är med risk för livet som jag går utanför själva balkonggolvet på altanen nu.

Varken jag eller Madonna vill vistas därute, eller på gården just nu så vi ska göra oss redo för en tidigare promenad på säkrare platser.

Vi har besökt Carmen i dag som oroar sig över sitt hus i Santiago och i kväll fick jag en glad nyhet om att Rodrigo (som hjälpte mig med altanen), Barbara och deras två barn var välbevarade. De reser hem nu på fredag efter att ha varit i Chile ca 4 månader.

I går blev det lite kaotiskt här en stund. Det dundrade och skakade och hundarna rusade galet skällande runt, runt i lägenheten. Först trodde jag det var jordbävning eftersom jag precis sett förödelsen i Chile.

Efter en stund förstod jag att det var takras och satt därför och höll tummarna för att altanen skulle hålla. Jag har ju sett överhänget men hoppats att staketet på taket ska stoppa snömassorna. Av dundrandet att döma ställde jag in mig på att få göra stor reparation av altanen.

Efter ca 10 minuter vågade jag springa ut på gården för att titta och döm om min förvåning när det bara var en liten snöhög på altantaket och ingen snö bredvid altanen heller.

De galna grannarna där uppe hade helt enkelt kommit på att det var dags att skotta taket utanför sitt fönster, eftersom snön nådde upp till halva fönsterrutan. Det måste ju fattas en viktig detalj i deras hjärna eller också är dom stendöva.

Dom hade ju kunnat kasta snön lite till vänster så hade ingenting hörts. Allra bäst hade det ju varit om de sopat ner efter varje gång som det snöat, istället för att spara på snön genom hela vintern. Dessutom borde dom ha förvarnat för vi hade ju kunnat få det på oss.

Nike och Jocke är hos oss i dag eftersom deras Matte och Husse är i Norrköping på barndop.

Vi har busat och lekt med Madonnas gosedjur så nu är alla trötta.

Madonna låter gästvänligt Nike sova i hennes biabädd. Jocke föredrar att ligga nära mej.

Nu är det ytterligare en Curlingfinal. Svenska herrarna mot Schweiz ska spela om bronset och det är bara att njuta och hålla tummarna nu.

Nu har jag fått säkerhetsdörren , men jag undrar om jag fått den i rätt färg för den är mycket ljusare än den gamla. Nu är ju inte färgen enhetlig på mitt våningsplan.

Den är dessutom mycket snyggare, tätare, mer ljudisolerande och jag behöver inte längre någon pall för att kunna titta i "ögat".

Madonna gillar att borra ner skägget i snön, men hon har faktiskt börjat att be mej skotta upp gångarna så hon kan springa fritt i dem.

I dag har jag skottat 2*1 dm och nu har det snart snöat 1 dm till.

Trodde ett tag att mina små erfarenheter av tinnitus, nu blivit kroniskt, eftersom detta tjutande som kommer och går nu har pågått från onsdag till måndag.

Tidigare var det mera sällan och dessutom drunknade det ofta i grannarnas buller.

Det märkligaste med detta är ju att ingen annan än jag klagar hos hyresvärden.

Lyssna på denna video ( kopiera den blå länken och klistra in den i webläsaren) som är inspelad i mitt badrum. Jag var i morse och spelade upp den för min husvärd som följde mig hem men då var det förståss helt tyst.

Det dröjde bara 15 minuter så startade det igen och jag ringde då husvärden som denna gång verkligen fick höra tjutet. Han trodde det kom ifrån grannen över mig så han ringde på deras dörr men ingen var hemma.

Efter någon timme hörde jag att grannen kom hem (värden hade nog fått tag i honom) och då blev det ÄNTLIGEN tyst och sedan har inte ett pip hörts.

file:///C:/Users/Yvonne/Desktop/Videotjut/Video000.3gp

I dag är det en sådan där dag då det är svårt för hjärnan att ha en balanserad kontakt med kroppen.

Antagligen beror det på att jag är trött eftersom Madonna väcker mej nästan varje timme för hon vill ha hjälp att hoppa upp antingen i min säng eller i soffan efter att hon varit och druckit vatten.

Hon är så törstig att hon dricker dubbelt så mycket av vad som är normalt. Hennes 8kg kräver ca 4dl vatten / dygn men hon dricker mer än 1 liter vissa dagar.

Jag har byggt en pall till henne så hon ska kunna kliva upp och ner, men den funkar bara ibland, så det slutar väl med att jag får sova på golvet som jag gjorde under nyårshelgen under smällandet.

I morse skulle jag hämta mig en kopp kaffe, men effektiv som jag är tänkte jag ge tulpanerna färskt vatten och en mindre vas, medan kaffevattnet kokade.

Det var ett otroligt dumt beslut, för när jag öppnade glasluckan till skåpet där jag förvarar vaser lossnade den ifrån gångjärnen och landade på köksbordet där min packning från två resväskor låg.

Hjälp, glassplitter överallt.

Det var bara att spotta i nävarna och sätta igång saneringen direkt, medan Madonna beordrades att ligga kvar i sin bädd, för vi vill inte ha sönderskurna tassar nu.

Jag sopade dammsugade och våttorkade köks och hallgolvet för att vara riktigt säker på att alla glassplitter var borta.

Det är märkligt vad saker går lätt att åtgärda när man är tvungen. Snart satt jag vid TV:n med mitt kaffe och kände mej riktigt nöjd.

Nästa projekt blir att promenera till glasmästeriet och fixa en ny glasruta till skåpet.

Ibland har jag mer tur än vad jag förtjänar.

Jag har funderat ett tag på hur jag ska lösa innertaksfrågan på altanen.

När jag så öppnade en låda, hittade jag tre nytvättade extrabreda lakan som jag använde som gardinfoder när jag bodde i Kallhäll.

Så det var bara att plocka fram symaskinen och sätta igång att sy.

Bredderna mellan takstolarna varierade så det blev ett himla pusslande, och hoppande upp och ner på stegen innan de satt på plats.

Tyvärr har jag sån jobbig yrsel just nu pga Kristallsjuka, så jag har fått vara extra försiktig när jag klättrat upp och ner.

Sådana utmaningar gillar ju jag, så det blev bara lite extra spännande att utföra uppdraget.

Nu borde jag ju plocka ner dem och stryka dem också, men jag skjuter upp det på framtiden, eftersom jag tror att de slätar ut sig bara luftfuktigheten ökar framöver.

Nu är jag himla nöjd med min insats.