Åkte till Jakobsberg med 13.15-tåget, gick till KappAhl och Konsum.

Var hemma igen 14.55 och då fick jag sms. Min Mobil som jag beställde i går kom i dag fast dom sagt att det skulle ta 3-5 dagar.

Jag fick ett extra kontantkort laddat med 100:- vilket jag tycker är lustigt för jag beställde just ett sådant i morse, eftersom jag ska ringa ett knepigt samtal. Så nu får jag 2 styckna.

Förra beställningen funkade inte alls så dom kompenserade mig väl på detta sätt. 

Den är så tjusig och ligger nu på laddning och under tiden försöker jag att få bort luftbubblor under skyddsfilmen som jag satt på.

Receptet på den goda kycklingen som Lena bjöd på.

Så här såg den ut på tallrikarna.

Vi hade som vanligt väldigt trevligt vid vår träff.

i den växtrika omgivningen

Här tog Bertil en gruppbild av oss när vi stod med varsin vit doftpion i famnen, som vi fick med oss hem. Jag fick även ta en planta av hennes fina Jättedaggkåpor.

Svenska flaggans dag blir Nationaldag

Svenska folkets födelsedag

Utdrag ur Madonnas Journal. Med 8 utdragna tänder  blir det matmos nu i två veckor för att inte stygnen ska gå upp.

Nu har hon alltså bara kvar 28 tänder utav de 42 hon hade från början och förfallet har skett väldigt snabbt under de 2 senaste åren. Huvudsaken är att hon inte har ont men 203 och 309 måste jag ha koll på.

Diezel fick följa med och hämta Madonna från sjukhuset och han har blivit riktigt resvan nu för han hoppade själv ombord på både tåget och bussen i dag.

Dessutom förstod han att inte Madonna var på lekhumör och han gillade inte hennes doft i dag. Kul bild för båda två har kopplet över sina nosar. Undrar nu vad de tittade på här under vår promenad från Djursjukhuset till Spånga station.

(klicka på bilderna så blir de större)

Strax efter klockan 15 avbröt jag torkningen av golven som skulle avsluta min vårstädning, och följde med Susanne som ville ha sällskap när hon skulle överlämna Moa till sin Pappa.

Vid avfarten till Alunda stannade vi och väntade på Magnus.

Efter överlämnandet av Moa skulle vi vända hemåt igen men Passaten vägrade plötsligt att starta. Alla varningslampor lyste och den nytankade bilen var bara död.

Magnus åkte och köpte startkablar men det hjälpte inte heller att få igång bilen så det måste vara något annat än batteriet.

Susanne ringer efter sin syster Kristina och hennes man Dave som är duktig på bilar.

Han försöker också med startkablarna men efter att han lyssnat och noga undersökt tror han att det nog är bränslepumpen som pajat.

Då det är lite väl långt (över 5 mil) att bogsera bilen återstår det bara för Susanne att ringa efter bergningsbil.

Bergaren försöker också med startkablar och kom till sist till samma slutsats som Dave.

Hon ringde också efter Pappa Kurre så Madonna och jag kunde få hemtransport med Susannes gamla bil som han övertagit. Här sitter jag i Kurres bil utanför Mekonomen i Enköping och stirrar på tärningarna medan Kurre är ute och röker och Susanne betalar notan till bergaren.

Det blev en lång dag med ömsom störtskurar och ömsom sol och vi tom hörde åskan mullra. Vi kom iaf välbehållna hem till Bro strax efter klockan 21 till skurhinken som stod mitt på köksgolvet och väntade men den fick vara i fred tills en annan dag.

Det enda jag ville göra nu var att laga mat och sedan vila.

Nu är jag väldigt glad över att jag till sist beslutade att ta med Madonna på åkturen (som bara skulle ta 2 timmar), för i 6 timmar har hon aldrig någonsin behövt vara själv.

Hon är ju så lätt att ha med då hon trivs så bra i sin burs trygghet.

Fick låna en vagn av en granne så Madonna slapp gå i dag vid återbesöket till Västerorts Djursjukhus.

Nu är stygnen i ljumsken och på bakhasen borttagna men de på ögonlocket kommer att lossna själva.

Jag fick en massa beröm av Mirjam för skötseln av ögat för nu är såren på hornhinnan läkta.

Vi ska fortsätta med de tre ögondropparna men inte lika ofta som hittills.

Eftersom vi fick nya recept beslöt jag att stiga av tåget i Kallhäll för att hinna till Apoteket  innan stängningsdags. Tror någon att alla mediciner fanns.

Nix! 2 av 3 fanns inte hemma. Jag sa bara tack och adjö och gick min väg och lät dem behålla även den som fanns hemma.  

För att göra något roligare ringde jag till Marianne och tiggde kaffe. Hon ville bjuda på middag men vi hade ju inga mediciner eller hundmat med oss, så vi fikade bara på hennes nya balkong och åkte sedan hem. Vi drack ett glas vitt också.

För 25 år sedan lyfte planet från Arlanda kl 09.10 mot USA inkl. Hawaii. Helt otroligt att jag flög över detta stora hav, jag som var så flygrädd.    .

   Väl framme i Honolulu var Terry en av de som mötte.

  och skjutsade oss till Capten Cook och "Kahonan" Margaret Machado som där bjöd på en drömmåltid efter 3 dagars fasta.

Den rätt jag minns särskilt var Caschew-ost som var en dröm för mig, eftersom jag inte åt mjölkprodukter på den tiden.

Sista kvällen av denna äventyrsresa som avslutades den 21 april, tillbringade vi i Los Angeles och var naturligtvis till Hollywood. Vi fick också följa med Barbara till Beverly Hills till hennes skådespelarvänner i ett vackert hus med murar omkring, vilket jag tyckte var helt sjukt.

  Här kommer jag klafsande från Radiumhemmets mammografi, och ska till busshållplatsen.

Resan till KS tog 1,5 timme i morse. Den resan brukar ta 45 minuter när det inte är förseningar.

Vid -2 grader hade det saltats så gatorna var fulla av snömodd.

Själva undersökningen inklusive väntetid tog max 15 minuter och hemresan förlöpte utan problem för mig.

Jag hade ju giltig bijett i motsats till en kvinna i stort brunt skynke som gastade och skrek på de 4 biljettkontrollörerna.

Hon både steg på tåget och blev avkastad vid Kungsängens station, där hon demonstrativt ställde sig för att vänta på nästa tåg. Somliga tar sig rättigheter.