Varsågod Anita

Här är originalreceptet till Salviasåsen

< finhacka 1 kruka Salvia (eller hälften mynta) 

< i 5 dl Cre´me Fraice 

< riv ner skalet från 1/2 Citron

< hacka ner 3 Vitlöksklyftor

< tillsätt 2 tsk vit Balsamvinäger

< 1-2 msk Honung

< 1/2 msk Flingsalt

< Svartpeppar

Anita och jag har ätit och pratat så jag kom inte ihåg att ta några bilder.

Vi tittade på bilder av hennes barn och barnbarn i  hennes mobil samt i de fina bloggar Josef skapat och det var så intressant att jag sköt upp fotandet och sedan glömdes det bort.

I morse glömde ja också att ta bilder för det fanns förståss viktigare saker.

Detta youtubeklipp (med Anitas 2 äldsta söner) visar litet av Josefs datortalanger och Daniels och Josefs fina brödrarelation. Det är också väldigt underhållande. 

Tack Anita för de goda vinerna och att Du påminde mig om detta röda ekovin som jag helt hade glömt bort. Det är super. Det blev en hel del vin kvar som jag kan avnjuta i helgen.

Allt var så vackert, sorgesamt och andaktsfullt i Ingarö Kyrka i dag 10 augusti 14.30

Präst: Kristina Ljunggren

Sångsolister: Matilda Wahlund och Bengt Nordfors (Lasses Sångpedagog)

Orgel: stefan Själander      

Piano: Jacob Piamorex Moscovicz

Kör ur opera Vox under ledning av Miguel Ramos: Cecilia annerholm, Cathrine Setterberg, Natalia Usmanova,

Stina Lindberg, Victoria Palmer, Matilda Wahlund, Johan Hackman, Kalle Holmslet, Erik S O Johanson,Lukas Ljungqvist, Bengt Nordfors.

En kör ur Opera Vox  sjöng Evert Taube, Så skimrande var aldrig havet

Annas kompis Anna  läste denna vackra dikt:

När du saknar mig
gå till stranden
och jag skall vara där
Jag blir det salta havet
som svalkar ditt
av sorg stela ansikte.

När du saknar mig
gå till skogen
och jag skall vara där
Jag blir den svala vinden
som smeker bort
dina tårar matta av sorg.

När du saknar mig
gå till ditt inre
och jag skall vara där
Jag blir ditt hjärtas röst
som ger dig styrka
att orka leva utan mig.
Okänd författare.      

Nu har vi tagit avsked av Lasse, Lars på hans namnsdag.

Ingarö Kyrka var helt fullsatt, folk satt och trängdes i raderna längst bak och kören däruppe hade inga sittplatser, vilket är förståeligt eftersom han satte spår hos alla som träffade honom.

Lasses oräddhet för att bryta mönster, sina många intressen och nyfikenhet att prova på ovanliga saker runt om i världen gav honom många vänner och många av de som deltog påminde mig om många härliga och roliga minnen mitt i all sorg.

Jag fick också träffa Anki, Lasses kusin igen, vilket kändes bra.

När hon bodde i Italien var vi och hälsade på henne i Senigallia 1990 och efter det har jag bara träffat henne kort en gång då Lasse spelade i Trollflöjten med Opera Vox.

Detta hjärta från oss till Lasse består mest av Kinesisk Kärleksört, lite slingor av Två hjärtan på en tråd, en kvist Rödbladig Silverax och några Rosor.   

Lasses syster Anna hade sammanställt detta underbara minnesalbum med Lasse, som vi alla fick ett exemplar av under Minnesstunden efter begravningen. 

Barndomsvännerna berättade många roliga händelser som de lekt som barn, upplevde som tonåringar och om Adolf Fredriks. mm. mm.

Många av deras eskapader har jag ju hört Lasse berätta om, så det var underbart att få höra dem ifrån andra.

klick på bilderna förstorar dem 

Anna o UllaStina    Emil o Nicklas       Anna                   Några av vännerna

Bengt Nordfors och Christian Chippih Lindström, sjöng Evert Taubes "Till Havs" för Bosse som fyllde 80 år i början av augusti. Dom gjorde den i Lars ställe för den brukar han sjunga vid alla födelsedagar på Ingarö.

De ger i alla fall en hint om hur vi gladdes över att fått lära känna den originelle, mångsidige, varmhjärtade, tolerante, skönsjungande, och idogt sångtränande mm. mm. mm.  Lasse.

Björnes minnen är den videon där man hör ljudet bäst.

Staffan stod för långt borta så jag kunde inte höra allt.

Susanna och jag gick ner till kullen för att titta på alla vackra blommor.

I Lasses FaceBook-logg finns följande att läsa. Fint gjort.

I Denna bild ser jag Lasses kärleksfulla ögon och hans ljusa själ.

                      PUNKT
 

Detta är inte Lasses kista utan den hör till låten.

Hoola Bandoola Du ä den jag kunde va.

GRATTIS Susanne på födelsedagen. Unna Dig att njuta i dag.

Äntligen hittade Madonna en jättestor sockerärt som jag tydligen missade när jag kollade.

Efter ärtskida nr 1 har hon sökt och gnytt hela eftermiddagen för hon tippade omkull en kruka så jag ställde för hönsnät så ärtorna har chans att få lite storlek.

Kolla in Diezel hur intresserad han är att lära sig hur man tar sina egna godbitar. Han fick ju nästan halva och han gillade så nu är det snart två som pallar ärter här på gården.

Den här Alpklematisen som ska blomma april-maj verkar tro att allt ska börja om nu eftersom den blommar igen. Nu regnar det iaf så jag slipper nog vattna i kväll.

Nu är allt som vanligt igen.

    Diezel hälsar på Dixie som är en blandning mellan Pappillon och Chiwuawua. De är ändå väldigt lika varandra utom färgen på ögon och nos.

  Alla hundkillar tycker att Dixie luktar så gott.

   Här luktar alla på varandra utom Madonna som tigger godis av Gunnie och Pirjo.