Tänkte åka till Bålsta för att fylla på vinförrådet men jag ändrade mina planer.

Stod vid köksbordet för att dricka upp det sista kaffet innan jag skulle gå till tåget, då jag fick se en människa ligga i snödrivan med en rullator stående bredvid sig, en bit bort på vägen från min grind sett.

Jag började rusa mot altandörren men hejdade mig och tänkte att det går ju så mycket människor efter denna väg och det finns oräkneligt antal fönster så han som ligger där blir nog sedd och får nog hjälp utan mig.

Jag såg att han rörde sig och jag kämpade för att låta bli, men inom 1 minut rusade jag ändå iväg med en filt i famnen och spanade efter någon människa som skulle kunna hjälpa mig.

Han sa sig inte ha slagit sig nämnvärt och ingenting verkade brutet men han var väl chockad för han orkade inte resa sig med bara min hjälp.

Var i tusan är allt folk nu då de behövs tänkte jag, och såg då att någon var i grovtvättstugan. Jag knackade på fönstret och två kvinnor därifrån kom och hjälpte mig att få upp honom och att sätta honom på rullatorn.

Hans ena ben bar honom inte och till sist kröp det ur honom att hans högra höft var nyopererad och det kändes som om den skadats eftersom han hade ramlat med just den sidan i marken.

När jag tänkte ringa efter ambulans sa han att det räckte med att ringa hans son och efter 15 minuter kom sonen, som verkade vara jämnårig med sin gamla Pappa.

Efter många om och men fick vi den gamle mannen på plats i bilens framsäte och de kunde åka iväg.

Då tog jag min filt och gick hem till Madonna som stod och skällde eftersom hon såg att det var något konstigt på gång och hon ville vakta mig.

Nu hade jag inte längre lust att åka någonstans.