Det finns dock 12 arter av dessa s.k sociala getingar i Sverige. En av de vanligaste är takgetingenDolichovespula saxonica. Det är den art som man oftast hittar bon av, eftersom just takgetingens bo ofta hänger fritt som ett upp till 25 cm stort klot från taket på en vind, ett förrådsskjul eller under en träterrass. De andra två getingarter som oftast finns vid hus är vanlig getingVespula vulgaris och tyskgeting Vespula germanica. De bygger dock oftast bon inne i husväggar eller i marken.

Takgeting är en av de vanligaste getingarterna i bebyggda områden och finns stora delar av Sverige utom i västra Norrland. Arbetarna (som man ser under hög- och sensommaren) är 11–13 mm långa, medan drottningar är 14–17 mm långa och hanar 13–15 mm långa. Liksom de flesta sociala getingar är takgetingen övervägande gul och svart. Takgetingen skiljer sig från de andra arterna genom att den svarta fläcken på munskölden är bred på mitten och smal nedtill före basen; den sägs ofta liknar silhuetten av en urna som är smal vid foten.

De getingar man ser på våren och tidigt på sommaren är alltid drottningar, eftersom det bara är drottningar som övervintrar. Takgetingdrottningen bygger själv sitt bo, som är lite större än en golfboll, genom att tugga trä till pappersmassa som hon sedan spottar ut och formar boets tunna väggar med. Inuti boet bygger hon 10–15 sexkantiga celler och lägger ett ägg i varje cell. När larverna kläcker ur äggen matar drottningen dem med insekter som hon har fångat och tuggat till små köttbullar. De fullväxta larverna förpuppar sig och kryper i juni fram som färdiga arbetare. Från och med nu får drottningen hjälp av arbetarna med påbyggnad av boet och nya cellkakor. Under högsommaren kommer fler arbetare fram i omgångar, och de hjälper till med att bygga på boet och mata de larver som håller på att utvecklas. Nu kommer också de första hanarna fram (ur obefruktade ägg) och även nya drottningar (ur befruktade ägg). Getinghanen är helt ofarlig eftersom den inte har någon gadd. Den har lite längre antenner än drottningen och arbetarna – men man ska vara bra säker på sin sak innan man vågar ta en hane i handen. Hanarna söker upp nya drottningar för att para sig.

Under sensommaren dör arbetarna och hanarna medan de nya drottningarna som parat sig söker sig till något skyddat ställe, t.ex en vedhög, en barkspricka eller ett förrådsskjul för att övervintra. Om de överlever vintern är de redo för att börja omnytt nästa vår.

Läs mer i kommande Nationalnyckel om myror och getingar.

Takgetingbo. Bild: Mattias Starkenberg 
Huvud, hane och arbetare av takgeting. Bild: Christopher Reisborg

Mina getingar är nu borta 

Så här välklädd var killen från Nomor som sprutade bort de stackars getingarna. Det han använde är så giftigt att han rekommenderade mig att inte släppa ut Madonna på altanen förrän det dunstat och jag skurat bort spill. 

Jag tycker att dom borde ha kolsyreis istället men det beror nog på att jag inte riktigt känner till hur farligt det också är. 
   

Syre är ett livsviktigt ämne men syre kan också orsaka skador på kroppens celler.

När syret omsätts bildas bland annat skadliga molekyler som kallas fria radikaler.

För det mesta omvandlas de snabbt till ämnen som är mindre skadliga.

En normal cell uppehåller självständigt sin ämnesomsättning  - metabolism - och cellen innehåller all den ärftliga information som krävs för att bilda en ny identisk cell.

För att fungera är cellen beroende av att membranet fungerar som en effektiv barriär mellan cellen och den yttre miljön.  Skadas cellmembranen kan cellen börja läcka, vilket i sin tur kan leda till en rad negativa reaktioner.  Kroppens naturliga och avancerade försvarssystem hindrar fria radikaler från att skada cellmembranen och andra molekyler. 

Speciellt känsliga molekyler är DNA (arvsmassa), enzymer (protein) och fleromättade fettsyror.

När fria radikaler bildas startar en kedja av reaktioner som kan leda till skadliga effekter, till exempel infektioner, inflammatoriska tillstånd och påbörja bildningen av cancer.

Mängden fria radikaler kan även öka när kroppen utsätts för stress, till exempel vid sjukdom och hårt fysiskt arbete. Dessa processer är dock komplexa och mer forskning behövs på området.

Antioxidanter

En rad olika ämnen i maten ingår på olika sätt i kroppens mekanismer för att ta hand om överskottet av fria radikaler.

Ämnena kallas antioxidanter. Flera näringsämnen fungerar som antioxidanter, till exempel vitamin E (tokoferoler), beta-karoten, vitamin C och selen. Även zink, mangan och koppar spelar en viktig roll eftersom de bland annat ingår i enzymer med antioxidativa funktioner.

Flera andra ämnen i maten, så kallade bioaktiva ämnen, kan fungera som antioxidanter. Exempel är olika flavonoider och andra fenoliska ämnen. Dessa finns bland annat i grönsaker och frukt, te, kaffe och vin. Det är dock oklart om de hälsoeffekter som kopplats till dessa livsmedel kan förklaras av deras förmåga att ta hand om överskottet av fria radikaler och andra antioxidativa egenskaper.