Vid morgonpromenaden med Madonna stannade vi till hos skatorna.

De var 2 st som hjälptes åt att flytta. De tog pinnar från det vänstra boet och flyttade dem till det högra. Antingen tog de pinnarna från ett annat par eller också ångrade dom det första bygget. De jobbade verkligen hårt och var så noggranna när de tillsammans flätade in grenarna. Vissa grenar var nära 1 meter långa.

I Wikipedia står:

Bobygget utförs av båda könen och kan pågå under lång tid med början redan på hösten eller under midvintern året före häckningen.

I Centraleuropa börjar det dock först i februari eller mars.

Ibland kan boet vara klart efter bara två veckor om det påbörjas under våren, men den sammanlagda tiden för bobygget uppgår i snitt till 40 dagar.

Medan nya par börjar bobygget med utdraget spel, påbörjar gamla par bygget efter en förkortad spelritual. De plockar specifika pinnar från marken som provas ut väl innan de flyger till boet med dem.

Där placeras de på plats med ibland mycken möda eftersom pinnarna ibland kan vara upp till en halv meter långa.

Redet är ett klotformat, ganska stort bygge av grenar. Utsidan av boet är 35 till 75 cm brett och består av torra, ofta korslagda utåtstående grenar. Boskålen består av jord och lera och är fodrad med fina rötter som arbetas ihop till ett enhetligt flätverk.

Boskålen har en diameter på cirka 135 mm och ett djup på ungefär 100 mm. De flesta reden har en huvartad överbyggnad som består av stora grenar med en eller ofta två utgångar på sidorna.

Om huven saknas beror det på att passande byggmaterial saknas eller att paret är oerfaret. Överbyggnaden tjänar till att skydda kullen från kråkor eller rovfåglar.

Bona blir ofta mycket stadiga och kan till och med klara de värsta höststormar.

Ett par påbörjar ofta reden på flera ställen, men avslutar bobyggena till förmån för den bestämda platsen för häckningen.

Detta beteende sker särskilt om paret blir stört under bobygget. Så länge ett par håller ihop bygger de ofta många reden, även om det är vanligt att de förbättrar gamla bon till häckningen.

Gamla skatbon, och även kråkbon, används av hornugglor, tornfalkar och lärkfalkar, som själva inte bygger några bon.

Om skatbon förstörs drabbar det därmed även dessa arter.