Kolesterolet är ett av kroppens viktigaste byggnadsmaterial. Att skapa nya celler eller nervtrådar utan kolesterol är omöjligt. Kolesterolet är även förstadiet till många av våra hormoner och med solens hjälp omvandlas hudens kolesterol till D-vitamin.
Varje cell producerar sitt eget kolesterol och om det inte räcker hjälper levern till. Vi producerar 3–5 gånger mer kolesterol än vi äter. Äter vi för lite ökar produktionen, äter vi mycket tar cellerna paus. Det förklarar varför det är svårt att påverka kolesterolet genom koständringar.
Idén om det farliga kolesterolet kom från Framingham, en liten ort utanför Boston. Här började forskare 1948 att screena invånarna. När de upprepade undersökningarna några år senare upptäckte de att kolesterolet hos dem som under tiden fått en hjärtinfarkt hade varit lite högre än normalt. Man påstod att ett högt kolesterol var en riskfaktor för hjärtinfarkt.
Idén fick omedelbart spridning i forskarvärlden. Ingen reagerade emellertid när man undersökte Framinghamborna 30 år senare. Då visade det sig att högt kolesterol endast var en riskfaktor för män upp till 47 års ålder, inte för äldre män och inte för kvinnor över huvud taget.
Inte nog med det – det var fler som hade dött i hjärtinfarkt bland dem vars kolesterol hade minskat. Författarna skrev: ”För varje milligramprocent kolesterolet hade minskat, ökade hjärtdödligheten och den totala dödligheten med fjorton respektive elva procent”.
Sedan dess har det publicerats otaliga likartade rapporter; de flesta har bekräftat Framingham-forskarnas resultat. I några få var högt kolesterol en riskfaktor även hos 70-åriga män, men de flesta har funnit att högt kolesterol inte är en riskfaktor för äldre människor. Mer än tjugo studier har till och med visat att äldre människor med högt kolesterol lever längst.
Det som främst har hållit liv i kolesterolhypotesen är studier av människor med ärftligt högt kolesterol, så kallad familjär hyperkolesterolemi. I många år har man trott att de flesta dör unga i hjärtinfarkt. Då brittiska forskare började studera stora befolkningsgrupper upptäckte de emellertid att människor med denna abnormitet i genomsnitt lever lika länge som andra. Några fler dör i hjärtinfarkt, men färre dör av cancer.
Det är inte heller kolesterolet som är farligt. Risken är densamma vare sig det är lite högre än normalt eller om det är 2–3 gånger högre. Det har åtskilliga forskargrupper konstaterat, dock utan att dra den naturliga slutsatsen av sin upptäckt.
Det finns andra tecken på att boven inte heter kolesterol. ENHANCE kallas ett experiment med kolesterolsänkande statiner som endast omfattade människor med ärftligt högt kolesterol. Hälften fick simvastatin, den andra hälften fick dessutom ett annat kolesterolsänkande preparat.
Trots att kolesterolet minskade mest i den intensivt behandlade gruppen ökade åderförkalkningen mest i den.
De kolesterolsänkande statinerna minskar risken för att dö av hjärtinfarkt, men endast för män som haft en infarkt tidigare och effekten är beskedlig. Sannolikheten för att en manlig sextioårig infarktpatient är vid liv om fem år är ungefär 90 procent och om han tar en statintablett dagligen ökar den till 92 procent.
Vad de flesta inte vet är att inget statinexperiment har lyckats förlänga livet för kvinnor eller för friska människor. Sanningen börjar emellertid sippra ut.
The Cochrane Collaboration (The Cochrane Library 2011, Issue 1) redovisade nyligen en analys av alla publicerade statinexperiment på friska människor, totalt mer än 34.000 individer.
Enligt rapporten har statinbehandling endast en bagatellartad effekt hos hjärtfriska människor. Flera av de publicerade försöken var enligt forskarna dessutom i ett eller annat avseende bristfälliga – man hade inkluderat ett antal hjärtpatienter i några och i andra var biverkningsrapporteringen ofullständig.
Cochrane-rapporten har kommenterats livligt i internationella massmedier. ”Millions taking statins needlessly” var rubriken i The Telegraph. Redaktören på Time var mera försiktig: ”Statins May Not Prevent Heart Disease in Healthy People”.
I en BBC-intervju sade Fiona Taylor, medlem av den engelska Cochrane-gruppen: ”Denna analys understryker att våra kunskaper om effekten av statinbehandling hos människor som aldrig haft en hjärtkärlsjukdom är högst ofullständiga.” (”This review highlights important shortcomings in our knowledge about the effects of statins in people who have no previous history of cardiovascular disease.”)
Varningarna mot en okritisk användning av statinerna är enligt vår mening välgrundade. Det är nämligen inte ofarligt att sänka kolesterolet.
Den vanligaste biverkningen är ömma och svaga muskler. De officiella siffrorna säger att frekvensen är mindre än 1 procent, men oberoende forskare kan berätta att 25 procent är närmare sanningen.
Andra har funnit att omkring 20 procent av manliga hjärtpatienter blir impotenta efter några månaders behandling. Studien hade finansierats av Pfizer, men på hemsidan för deras kolesterolsänkande preparat Lipitor nämns ingenting om detta. Pfizer har förstås en lösning på problemet som heter Viagra.
De många rapporter om minnesförlust, aggressivitet, sömnlöshet, mardrömmar, depression och suicidtankar förvånar inte heller med tanke på att hjärnan är vårt kolesterolrikaste organ och att normal hjärnfunktion kräver en ständig lokal produktion av kolesterol.
Allvarliga fosterskador har rapporterats liksom skador på perifera nerver resulterande i brinnande smärtor och svaga muskler i benen. Men hur många läser den finstilta texten på bipacksedeln?
Den kanske allvarligaste biverkningen är cancer. I tre statinstudier ökade cancerfrekvensen med statistisk säkerhet. Detta bortförklarades med argumentet att en sammanslagning av alla statinexperiment inte har funnit en ökad förekomst, inte ens efter tio år.
Tio års rökning räcker som bekant inte heller för att få lungcancer.
Dessutom rapporteras inte hudcancer, den cancertyp som upptäcks först om man utsätts för cancerframkallande ämnen. Detta sedan antalet fall av hudcancer ökade i de två första simvastatinexperimenten.
Också oroande är att man i en japansk uppföljning av statinbehandlade patienter upptäckte att cancer var tre gånger vanligare hos dem vars kolesterol minskade mest.
I dag har antalet statinbehandlade människor i Sverige för länge sedan passerat en halv miljon och en stor del av dessa utgörs av friska människor vars enda ”sjukdom” är högt kolesterol. Dags att ta hänsyn till vetenskapen?
Uffe Ravnskov
med dr, docent, oberoende forskare, Lund
Karl E Arfors
professor, tidigare explorativ forskningschef Pharmacia AB
Christer Enkvist
f d landstingsöverläkare, tidigare medlem av SBU
Tore Scherstén
professor, tidigare huvudsekreterare i Statens medicinska forskningsråd
Ralf Sundberg
docent
Jørgen Vesti Nielsen
överläkare
