I dag var vi och gjorde ultraljud på Madonnas njurar, tarmar mm och allt verkar bra. De tog ännu ett blodprov som kan utesluta diabetes och sköldkörtelproblem.

Vi får svar på om några dagar.

Förresten är det stackars mej med, eftersom jag är helt utmattad av nattvak.

Nu är det iaf tyst ifrån grannarna, men Madonna väcker mej otaliga gånger varje natt för hon är så orolig och tydligen har hon ont någonstans.

Det är så jobbigt att inte veta var hon har ont eller hur ont hon har.

Hon får liksom anfall, då hon kommer flåsande och gnyende för att bli upplyft. Sedan sitter hon och flämtar så i 15-20 minuter för att sedan lägga sig och sova.

Då ligger hon på sidan med benen rakt ut framför sig så det märks tydligt att hon är sjuk. Hela hennes personlighet är förändrad och det är jättejobbigt.

I dag kom remissen till Ultraljudsundersökning av buk, blåsa och njurar så i morgon ska vi till Spånga och få det gjort.

Blodprovsanalyserna var bra, förutom att det ännu inte går att utesluta Cushing Syndrom. Får se i morgon vad Ultraljudet visar.

sweden.yougov.com?StreamID=763.

Registrera Dig senast 31 januari i denna panel där Du tjänar poäng att använda till prylar eller lotter. YouGov skänker 30:- till Haitibehövande, för varje ny medlem.

På 4 år har jag handlat prylar för 4000:- och deltagit i lotterier för 1700:- bara genom att svara på enkäter.

Tänkte åka till Bålsta för att fylla på vinförrådet men jag ändrade mina planer.

Stod vid köksbordet för att dricka upp det sista kaffet innan jag skulle gå till tåget, då jag fick se en människa ligga i snödrivan med en rullator stående bredvid sig, en bit bort på vägen från min grind sett.

Jag började rusa mot altandörren men hejdade mig och tänkte att det går ju så mycket människor efter denna väg och det finns oräkneligt antal fönster så han som ligger där blir nog sedd och får nog hjälp utan mig.

Jag såg att han rörde sig och jag kämpade för att låta bli, men inom 1 minut rusade jag ändå iväg med en filt i famnen och spanade efter någon människa som skulle kunna hjälpa mig.

Han sa sig inte ha slagit sig nämnvärt och ingenting verkade brutet men han var väl chockad för han orkade inte resa sig med bara min hjälp.

Var i tusan är allt folk nu då de behövs tänkte jag, och såg då att någon var i grovtvättstugan. Jag knackade på fönstret och två kvinnor därifrån kom och hjälpte mig att få upp honom och att sätta honom på rullatorn.

Hans ena ben bar honom inte och till sist kröp det ur honom att hans högra höft var nyopererad och det kändes som om den skadats eftersom han hade ramlat med just den sidan i marken.

När jag tänkte ringa efter ambulans sa han att det räckte med att ringa hans son och efter 15 minuter kom sonen, som verkade vara jämnårig med sin gamla Pappa.

Efter många om och men fick vi den gamle mannen på plats i bilens framsäte och de kunde åka iväg.

Då tog jag min filt och gick hem till Madonna som stod och skällde eftersom hon såg att det var något konstigt på gång och hon ville vakta mig.

Nu hade jag inte längre lust att åka någonstans.

Om min bror Hans-Erik levt, skulle han ha fyllt 57 år i dag.

I dag är det en sådan där dag då det är svårt för hjärnan att ha en balanserad kontakt med kroppen.

Antagligen beror det på att jag är trött eftersom Madonna väcker mej nästan varje timme för hon vill ha hjälp att hoppa upp antingen i min säng eller i soffan efter att hon varit och druckit vatten.

Hon är så törstig att hon dricker dubbelt så mycket av vad som är normalt. Hennes 8kg kräver ca 4dl vatten / dygn men hon dricker mer än 1 liter vissa dagar.

Jag har byggt en pall till henne så hon ska kunna kliva upp och ner, men den funkar bara ibland, så det slutar väl med att jag får sova på golvet som jag gjorde under nyårshelgen under smällandet.

I morse skulle jag hämta mig en kopp kaffe, men effektiv som jag är tänkte jag ge tulpanerna färskt vatten och en mindre vas, medan kaffevattnet kokade.

Det var ett otroligt dumt beslut, för när jag öppnade glasluckan till skåpet där jag förvarar vaser lossnade den ifrån gångjärnen och landade på köksbordet där min packning från två resväskor låg.

Hjälp, glassplitter överallt.

Det var bara att spotta i nävarna och sätta igång saneringen direkt, medan Madonna beordrades att ligga kvar i sin bädd, för vi vill inte ha sönderskurna tassar nu.

Jag sopade dammsugade och våttorkade köks och hallgolvet för att vara riktigt säker på att alla glassplitter var borta.

Det är märkligt vad saker går lätt att åtgärda när man är tvungen. Snart satt jag vid TV:n med mitt kaffe och kände mej riktigt nöjd.

Nästa projekt blir att promenera till glasmästeriet och fixa en ny glasruta till skåpet.

Nu har det skett, det som jag velat hela tiden men ingen har svarat i telefon eller öppnat dörren då jag försökt att komma till tals med dem som stört oss om nätterna.

Mannen som bor däruppe har nu bett om ursäkt för sina gästers beteende och så har jag fått veta orsaken till döttrarnas dåliga attityd.

Det känns så skönt att ha fått en kommunikation med dem och jag har nu fått ett riktigt telefonnummer att ringa ifall jag blir störd i fortsättningen.

Sedan jag kom hem ifrån Umeå har det varit otroligt tyst i huset så jag förstod att Värden sagt till.

Skönt!