I natt har det sprungits i trappan och slängts i dörrar igen.

Denna gång var dom där uppe i etagevåningen oskyldiga. Det var någon annan granne som haft en man på besök.

En man utan känsla för hänsyn, respekt och empati. Om mannens hjärnkarta stämmer så förstår man ju litet av orsaken, eftersom de verkar sakna körtlar och områden för dessa känslor.

Och dessutom måste han ha två klumpfötter, större och tyngre än en flodhästs.

(När jag kommer hem sent, stänger jag portdörren väldigt försiktigt och försöker att göra så lite väsen som möjligt).

  Nike och Jocke är hos oss i dag eftersom Matte och Husse ska fixa med husvagnen.

Det blev ingen lång promenad nu på förmiddagen för jag är så yr i knoppen att jag mår illa.

I förrgår var jag lika yrslig och det var inte så konstigt eftersom mitt blodtryck var i lägsta laget.

Det var 114/67, men eftersom pulsen också var låg (58) behöver jag nog inte befara någon tidig demens.