Vreden mot den växande ojämlikheten är en röd tråd i Occupy Wall Street-rörelsens protester.

Det är dock inte bara aktivisterna som är oroade. I en essä i senaste numret av den amerikanska tidskriften Foreign Affairs, knappast känd som vänsterns huvudorgan, beskriver George Packer den galopperande ekonomiska ojämlikheten som en ”luktfri gas som förpestar varje vrå av USA och tar kraften i från landets demokrati”. Ojämlikheten är, skriver han, en viktig förutsättning för att en spekulationsekonomi av den typ vi nu lider av ska kunna utvecklas.

I boken Jämlikhetsanden presenterade epidemiologen Richard Wilkinsson häromåret

forskning som visar att ojämlikhet skapar en mycket skadlig stress hos hela befolkningar. Resultatet blir höjd kriminalitet, mer missbruk och allmänt försämrad folkhälsa i samtliga inkomstskikt.

I ”Nya moderaternas” Sverige fortsätter ojämlikheten att öka. Nya siffror från SCB visar att andelen hushåll med låg ekonomisk standard nu är uppe i 14,8 procent, från 8,4 procent 1999. En av de grupper som har det värst är ensamstående mammor.

Ser då företrädare för ”Nya moderaterna” detta som ett problem, nu när resten av världen öppnar sina ögon för ojämlikhetens svåra konsekvenser?

Nej, inte alls.

Ett par moderata riksdagsledamöter gjorde nyligen studiebesök hos Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, RFHL.

På förbundets hemsida berättas det om mötet:

Så kliver de på. Det är Isabella Jernbeck och Mats Gerdau från socialutskottet och så en politisk sekreterare.

Jag börjar med att berätta att det finns en klar överrepresentation av fattiga människor bland de som fastnar i ett tungt beroende och hinner säkert hålla på i två och en halv sekund innan Isabella bryter in.

”Fattigdom förknippar jag med Afrika”.

”Har du prövat hur det är att leva på socialbidrag under lång tid? Har du prövat att gå runt på 5–6 000 kr i månaden?” frågar jag.

”Ja men herregud', säger Isabella, ’på de inkomstnivåerna är det ju ingen som ligger under någon längre tid.” […]

”Jag har en bild av att våra medlemmar går på socialbidrag år efter år. Och att inkomstnivåerna inte blir högre när de får ett sjukbidrag eller pensioneras.” säger jag.

”Det finns inga fattiga människor i Sverige tycker jag”, avslutar Isabella.

När länken till blogginlägget började spridas på nätet fick RFHL så många besökare att servern överbelastades och stängdes ned.

Hur länge kommer moderaternas företrädare att kunna hålla fast vid idén att stora klyftor är en positiv kraft i människors liv?

Spännande fortsättning följer.