Man kan indela de fall då man får använda nödvärn i fem olika typsituationer.

1. Avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person.

- Ärekränkning genom fysisk påverkan ( våld är ej nödvändigt ).
- Våld eller hot om våld mot person ( misshandel eller betvingande ).
- Våld eller hot om våld riktat mot annans person.

2. Avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på egendom.

Angrepp på det allmännas intressen är borttagna från nödvärnsområdet. Reglerna om nöd kan i stället komma ifråga. Statligt eller kommunalt anställda får emellertid använda nödvärn för att skydda allmän egendom som han har att vaka över. Detsamma gäller bevakningsman som arbetar på uppdrag av kommunal eller statlig myndighet.

4. Hindra någon att olovligen intränga i rum, hus, gård eller fartyg.

Detta gäller alla slag av olovliga intränganden i angivna platser. Till gård räknas även trädgård och området närmst aktuell byggnad. Brandplats, upplag etc.

Det är inte bara den som blivit utsatt för ett brottsligt angrepp som har rätt till nödvärn, utan den rätten tillkommer även den som kommer den angripne till hjälp.

Det finns straffbestämmelser som i stort sätt motsvarar dessa nödvärnsregler till exempel olovligt inträngande, hemfridsbrott, olaga intrång, misshandel, olaga hot, ärekränkning, motvärnsvåld mm. Skilj noga på det brott som en person begått och de omständigheter som kan grunda en rätt att utöva våld i nödvärn mot en person.

Nödvärnsrätten begränsas av att den ej får vara uppenbart oförsvarlig. Den får vägas mot det intresse som är hotat av angreppet. Nödvärnshandlingen får inte stå i uppenbart missförhållande till den skada som hotar genom angreppet.

Nöd
Brottsbalken ( BrB 24:4 )

Den som i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak, handlar i nöd, skall och vara fri från ansvar, om gärningen med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt måste anses försvarliga.

Betecknande för nöd är att en annars straffbelagd handling betraktas som tillåten därför att den företas i en nödsituation för att avvärja en fara.

Medan nödvärn hänförde sig till fall då en handling företas för att avvärja en fara som kommer från ett brottsligt angrepp så är nöd däremot en situation där faran uppstått på annat sätt till exempel utan brottsligt angrepp. Vid nödhandlingen är det alltid ett rättsligt skyddat intresse som kränks genom nödhandling. Man brukar säga att vid nöd så står rätt mot orätt men vid en nödsituation står rätt mot rätt.

Ett exempel på nöd är att man får ta en annans båt för att rädda en som håller på att drunkna. Ett annat exempel är då någon anfallits av annans djur och därmed skadar djuret för att rädda sig själv eller annan. Ytterligare ett exempel är då man slår sönder fönster, bryter upp dörrar mm för att rädda person eller värdefull egendom vid till exempel brand eller olycka.

Om det inte är fråga om liv, hälsa eller värdefull egendom bör stor försiktighet iakttagas. Det är nämligen ofta fråga om svåra avvägningar mellan olika intressens vikt och ekonomiska värden.

Typiskt för en nödsituation är att den i allmänhet riktar sig mot saker, djur eller liknande, medan nödvärn i regel riktar sig mot människor.

Begränsningen i nödhandlingen ligger i att den skall vara försvarlig, det måste verkligen vara fråga om övervikt för värdet av det som skall räddas jämfört med det intresse som skall uppoffras.

Sammanfattningsvis så skall fyra förutsättningar vara uppfyllda för att nödsituation skall föreligga.

Excess
Brottsbalken ( BrB 24:5 )

Har någon i fall som avses i paragraf 1-4 gjort större våld eller svårare skada än i varje fall är medgivet, skall han likväl ej dömas till ansvar, om omständigheterna vara sådana att han svårligen kunde besinna sig. Finnes gärningen brottslig, dömes han till lindrigare straff än för brottet annars är stadgat.

Om någon i en nödvärnssituation använt större våld eller orsakat svårare skada än som är medgivet kan excess tillämpas. Detta innebär straffnedsättning eller straff frihet. För att ansvarsfrihet skall inträda skall omständigheterna vara sådana att den angripne svårligen kunde besinna sig.

Vid avgörande av fråga om ansvarsfrihet kan inte bara farans storlek eller överhängande beskaffenhet utan även andra omständigheter, såsom att angreppet skett plötsligt eller på ett oväntat sätt komma i betraktande. Även rent individuella egenskaper hos den angripne såsom lättskrämdhet, nervositet, psykisk och fysiskstyrka kan beaktas vid bedömandet av excessen. Domstolen har att beakta hur situationen med hänsyn till den angripnes personliga förutsättningar tett sig för honom och med ledning härav avgöra om han bör befrias från straff.