Fy så läskigt!

Har varit och tittat på förödelsen efter takrasen längre ner på gatan.

Den ena altanen var helt raserad förutom golvet. Möblerna var bara skrot.

På en annan altan hade taket och framsidan krossats, men konstigt nog var fönstren på gavlarna hela. Denna altan var byggd som en veranda och de stackarna som flyttade dit i höstas har väl inte ens hunnit använda den.

Jag hoppas ändå att mina stolpar och reglar håller lite bättre, eftersom de verkar vara lite grövre än de som smulats sönder där nere.

Dessutom har jag plåttak och deras båda var av plast. Jag räknar med att hängrännorna och halva taket kommer att gå sönder då raset inträffar här.

Dessutom hoppas jag att det inte flyger omkring brädbitar mm som kan skada grannarna eller krossa deras fönster. Då blir jag ju skadeståndsskyldig.

Min fantasi sätter egentligen inga gränser inför vad som kan hända. Det är läskigt att gå och vänta, som att vara hotad på något vis.

Jag kan ju inte låta bli att tänka på när det ska hända och vad som ska hända.

Tyvärr finns det ingenting annat att göra, än att vänta, jag vågar ju inte heller plocka bort hängrännor mm, för jag vet ju inte när rasmassorna kommer.

Bild från Google.

I dag på pendeltåget mellan Barkarby och Spånga upplevde jag plötsligt en överraskande, skön tystnad.

Den berodde på att alla som oupphörligt talat i mobilen och alla med skränande musik i otäta hörlurar hade stigit av.

Inte undra på att människor blir stressade och utbrända då det inte längre finns några frizoner från ljud.

Medan jag satt och njöt av tystnaden med slutna ögon, skapade jag en uppfinning, som alla kommer att bli tvungna att bära i framtiden, för att få lyssna på musik, eller prata i mobilen på allmän plats.

En kupa runt skallen med andningshål vore ju förträffligt så man slipper höra människors gräl och lögner genom mobilen.

Och tänk att slippa höra påtvingad musik i olika genrer och volymer vilket kan upplevas helt olidligt av oss som vill välja själva vad vi ska använda öronen till.

Förresten så finns det ju redan sådana kupor i många former, om man studerar Aliens eller hur vi kommer att gå omkring i framtiden.

Just det, tanken är ju skapande:)

Vill Du vara lycklig, just nu: Ät choklad

Vill Du vara lycklig, i en timme: Drick en flaska vin.

Vill Du vara lycklig, en dag: Hitta en partner.

Vill Du vara lycklig, resten av livet: Hitta en trädgård.

I morse började det snöa igen. Blöt och tung snö. Dessutom blåste det så man ville helst bara promenera åt ett visst väderstreck.

Nu i kväll har mina labyrintgångar drevat igen och uppe vid taket hänger ett stort sjok snö som jag hoppas störtar utanför altantaket. Ringde mitt försäkringsbolag i dag och varken hemförsäkringen eller allriskförsäkringen gäller ifall min altan störtar samman. Därför har jag flyttat cykeln från den värst utsatta platsen av altanen.

Kom just på att cykelkärran står under bordet så nu går jag ut och flyttar på den också. Det är med risk för livet som jag går utanför själva balkonggolvet på altanen nu.

Varken jag eller Madonna vill vistas därute, eller på gården just nu så vi ska göra oss redo för en tidigare promenad på säkrare platser.

Vi har besökt Carmen i dag som oroar sig över sitt hus i Santiago och i kväll fick jag en glad nyhet om att Rodrigo (som hjälpte mig med altanen), Barbara och deras två barn var välbevarade. De reser hem nu på fredag efter att ha varit i Chile ca 4 månader.