Vid kvällspromenaden gjorde Gunnie mig uppmärksam på ett tält uppe på taket, vilket jag absolut måste spara bilden av, här.

Vid närmare eftertanke kanske det är takjobbarna som tältar.

Övervikten bor i hjärnan.

Varför kan vi inte låta bli att köpa godis - trots att vi vet att socker är tomma kalorier?

Relaterat Livsmedlen som är sockrade Martin Ingvar har sitt svar klart. Han är hjärnforskare, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet.

Tillsammans med journalisten Gunilla Eldh har han skrivit boken Hjärnkoll på vikten.

- Vi går på det för att vi tycker att det är gott, för att det är en vana och för att vi har ett belöningssystem som säger att socker nog är mer värdefullt än vad vi tror, säger han.

Ett problem är att den moderna maten är så raffinerad, menar han, att vi även genom den får en överdos av korta kalorier, vilket gör att sockret – och därmed insulinet – stiger. - Och då börjar blodsockret dala, vi mår dåligt och börjar gå på chokladjakt, säger Martin Ingvar.

Hjärnan behöver socker lika mycket som bilen behöver bensin för att fungera. Men hjärnan kan, till skillnad från resten av kroppen, inte lagra energi utan förrådet måste hela tiden fyllas på. Dopaminet skjuter i höjden Hjärnan kan utvinna energi också av nyttigare livsmedel som bönor eller grönsaker, men det tar längre tid och då hinner hjärnan bli lite otålig.

Får den däremot en dricka och en maffig muffins kickar kravmaskinen omedelbart igång. Det beror på att dopaminet skjuter i höjden, samma hormon som är i farten i samband med förälskelse och sex och som finns i droger som kokain och amfetamin.

Vissa människors belöningssystem är känsligare än andras, visar modern hjärnforskning. Då kan det krävas en omprogrammering, eller en brain by-pass som Martin Ingvar kallar det.

Nyckelhålsmat och tallriksmodell är inget han förespråkar. Där finns för mycket kolhydrater som gör att insulinet går upp. - Om man lyssnar på de råden dömer man människor till att bli feta.

Samtidigt klandrar man människor för att de inte är smala. Det är en dålig myndighetsattityd, tycker jag.

En person som har bestämt sig för att lägga om sina levnadsvanor bör lära sig hur man jämnar ut blodsockerkurvan.

Om man dessutom får klart för sig hur belöningssystemet fungerar får man ett bra skydd mot dåliga beslut.

- Kunskap är ett jättebra vaccin.

Sedan behöver man träna in nya vanor så att hjärnan inte beordrar en tillbaka till de gamla mönstren.

Och så måste man vara lite envis också.

Enligt Martin Ingvar ska man absolut inte banta eller använda kaloritabeller. - Jojobantning med kalorirestriktioner leder i längden till att man blir fetare. Då går kroppen på sparlåga, man blir sugen och då blir man fet.

Det kan krävas många försök och mycket tankekraft för att bryta ett gammalt beteende.

-Som för mig då jag slutade röka.

Trösten är att hjärnan, precis som vilken annan muskel som helst, kan tränas till nya vanor.

En omprogrammering av livsstilen kan, enligt Hjärnkoll på vikten, starta med att man undviker allt "vitt" under en tid.

Det vill säga minimalt med de korta kolhydrater som finns i godis, kakor, läsk, vetemjöl, potatis, vitt ris och pasta.

Lena Ekstrand 031-62 46 26 lena.ekstrand@gp.se