Brassica oleracea ssp. acephala v. gongylodes
Brassicaceae

Utseende och ursprung.
Kålrabbin odlas inte så mycket här i Sverige, men i Centraleuropa är det en allmän och uppskattad kålsort.

Kålrabbi är tvåårig och liknar mest en rova som växer ovan mark.

Det är den uppsvällda stammen som man använder.

Växtplats och jordmån.
Kålrabbi är inte så krävande men den måste växa jämnt och snabbt.

En lätt, mullrik och vattenhållande jord med ett relativt högt pH-värde ca 7,0.(kalka alltså)

Sådd och såtid.
Kålrabbin kan sås direkt på växtplatsen, men för en tidig skörd rekommenderas förkultivering.

För att utsträcka skördeperioden sår man i omgångar med början i maj. Sådjup 1 cm, 15-20 cm mellan plantorna och ett radavstånd på 30 cm.

Allmän skötsel.
Ogräsrensning, luckring och en jämn tillgång på vatten så att knölarna inte spricker.

Gödsling.
Kålrabbi har inte så stort näringsbehov.

Skadeinsekter och sjukdomar.
Kålrabbi angrips av samma skadedjur och sjukdomar som andra kålväxter, men eftersom den är snabbväxande är det i regel aldrig några större problem.

Skörd.
Kålrabbi skördas efter hand som knölarna når en storlek på 5-8 cm. Tidiga sorter redan efter 40-50 dagar.

Näringsinnehåll.
100 g kålrabbi innehåller 25,7 kcal, 61 mg C-vitamin och 0,6 mg järn.

Förvaring.
Används färsk, tidiga sorter kan förvällas och frysas in.

Användningssätt.
Kokt och serverad med smör, i soppor, grytor, stuvningar och gratänger.

Sortval.
Det finns en del olika sorter, vissa med blå eller blåröda knölar andra med ljusgröna knölar

På landet fick jag rikliga skördar och i år har jag satt 18 plantor i pallkragen vid tvättstugefönstret.

Jag föredrar att äta den färsk och en favorit är att bara ta en riktigt god olivolja, lite citron, lite salt, svartpeppar och chili, (gärna torkad), som jag blandar ihop och vänder ner tunna skivor av kålrabbi i. Smaskens till det mesta.

Från Wikipedia

Till höger bild av larven i en Paradisblomma.

Kålfjärilen (Pieris brassicae) är en art i insektsordningen fjärilar som hör till familjen vitfjärilar.

Framvingarna har svarta spetsar, bakvingarna har en svart fläck i framkanten.

Honan har dessutom på framvingarna två runda svarta fläckar och ett svart streck vid bakkanten.

Vingbredden är 55 till 65 millimeter.

Larven, kålmasken, är blåaktigt grön med en gulaktig linje längs ryggen och en ytterligare längs vardera sidan. Hela kroppen är täckt med glesa korta hår och tätt beströdd med större och mindre svarta prickar.

Den fullvuxna larvens längd uppgår till 35 millimeter.

Puppan är kantig och till färgen grönaktig med svarta prickar.

Kålfjärilspuppan påträffas ofta på staket, plank, husväggar och dylikt. Den sitter med huvudänden uppåt och fasthålles med en silkestråd kring mitten.

Kålfjärilen har 2 till 3 generationer per år.

Ur de övervintrade pupporna framkommer på våren, vanligen i maj månad, fjärilar, som lägger ägg på vilda korsblommiga växter (familjen Brassicaceae).

De efter omkring 14 dagar framkomna larverna blir i juli månad fjärilar.

Denna andra genetation lägger i sin tur ofta ägg på odlade korsblommiga växter, som kål, raps och rovor med flera.

Äggen påträffas på bladens undersida.

De utkläckta larverna åstadkommer ofta stor förödelse i trädgårdarna. Vanligen övervintrar denna generations puppor, men ibland uppträder fjärilar på eftersommaren och ger genom äggläggning upphov till en tredje generation.

Nu frågar jag mig om jag vågar ta bort täckelsen från mina Kålrabbiplantor, eftersom de börjar få trångt därinunder.

Får väl testa, och hoppas på att plantorna blivit så stora nu att de lättare motstår ett angrepp och de har ju undkommit fjärilsattackerna i maj.